- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
24

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der en lång och växlande erfarenhel. Det var ett
paket jag fått — insvept i tidningspapper och stort som
en liten matsäckslåda. Jag skyndade mig till en
obebyggd tomt och öppnade paketet. Det första jag fick
se var en hil tårta, så kom flera tårtor, alla möjliga
slags tårtor, och så några till. Det var alltsammans
bara tårtor. Inte ett spår till smörgåsar med bastanta
köllskivor emellan — ingenting annat än tårtor. Och
jag som hade en riktig avsky för tårtor! I forna
tider och under andra himmelsstreck brukade folk sätta
sig vid älvarna i Babylon och gråta. Och på en öde
tomt i Canadas stolta huvudstad satt nu jag och grät
— över ett helt berg av tårtor. Så som man måste
se på sin döde sons ansikte, sä säg nu jag på hopen
av olika bakverk. Jag förmodar, alt jag var en
otacksam landsvägsriddare, ty jag vägrade absolut att smaka
de läckerheter som tilldelats mig frän ett hus där man
hadc haft främmande dagen förut. Gästerna hadc
tydligen icke heller varit synnerligt begivna på tårtor.

Men de där tårtorna betecknade emellertid en kris
i mina motgångar. Ingenting kunde vara värre än
de, så att nu måste någonting bättre vara i annalkande.
Och det var det också. Redan i nästa hus fick jag
»sitta ned». Och att »sitta ned» är höjden av lycka.
Man får sliga in, mycket ofta erbjuds man att få tvätta
sig. och så får man »sitta ned» vid ett bord.
Landstrykare njuta av att sitta till bords. Huset var stort
och komfortabelt, det var omgivet av vackra
gräsmattor och lummiga träd och låg ett gott stycke från
gatan. Man hadc nyss slutat äta och jag visades rakt
in i matsalen, vilket i och för sig var någonting högst
ovanligt, emedan en vandrare som är nog lycklig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free