- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
27

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sta blindvagnen. Han var på sin post. Och jag såg
de förut avvisade stå vid spåret utan att göra något
försök att komma upp. Litet längre fram stodo några
som läto den upptagna plattformen passera och
hoppade upp på den därnäst. Naturligtvis hoppade nu
bromsaren ned från sin plats och upp på nästa
blind-vagnsplattform och vräkte ned dem som hefunno sig
där. Jag och några av de andra som sprungit längst
lyckades ta den första blindvagnens plattform i
besittning.

Då vi vid nästa station började vårt lopp, voro vi
ej flera än femton, och antalet minskades vid varje
station. Snart voro vi fjorton, så elva, så nio, så åtta.
Det påminde om de tio små negrerna i
barnkammar-visan. Jag föresatte mig att bli den siste. Varför
inte? Var jag inte välsignad med styrka, spänstighet
och ungdom? Jag var aderton år och i ypperlig
kondition. Energi hade jag — och var jag icke dessutom
en landstrykare av Guds nåde? De andra voro bara
klåpare i jämförelse med mig. Blev jag inte den
siste lille »niggern», så kunde jag så gott genast dra
mig ur spelet och börja arbeta någonstans på en
alf-alfa-farm.

Då vårt antal hade gått ned till fyra, hade hela
tågpersonalen hunnit hli intresserad av leken. Härefter
blev det en ihållande kamp i fråga om list och
uppfinningsrikhet, och chanserna voro naturligtvis på våra
motparters sida. En efter annan av kamraterna måste
ge tappt, och till slut var jag ensam kvar. Jag vill
lova all jag kände mig stolt! Ingen Croesus har
någonsin känt sig stoltare över sin första million. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free