- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
32

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan jag hela tiden håller mig fast vid en ventilator,
som sticker upp över taket. Jag sitter ovanpå tåget
— på »däck», som vi landstrykare kalla det. Men det
vill jag säga, alt den som vill »däcka» ett tåg måste
vara ung och stark och ha nerverna i sin makt.

Nu vet jag alt jag sitter fredad tills tåget stannar
härnäst; men finns jag då kvar på tåget, vet jag att
bromsarna komma all bombardera mig med sten. En
kraftig bromsare kan slunga en duktigt tung sten upp
på ett vagnstak — en som väger fem till tjugu
skålpund. Och det är mycket troligt att mina förföljare
antaga, all jag skall gå ned på samma ställe där jag
gått upp, så jag måste laga att jag kommer ned på en
annan plattform.

Med cn innerlig förhoppning att det icke måtte
finnas någon tunnel på den närmaste halvmilen eller så
reser jag mig och går en fem, sex vagnar längre bort.
Den som är rädd av sig skall inte ge sig ut på en
sådan promenad. Taken på passagerarevagnar äro icke
inrättade för nattliga promenader. Om någon tror att
de äro det, råder jag honom alt försöka. Jag skulle
vilja se honom promenera längs taket på en skakande
och stötande vagn utan någonting annat att klänga sig
fast i än den mörka, tomma luften. Och när man så
kommer till den nedåt sluttande ändan av taket, som
är vått och slipprigt av dagg, måste man kanske
påskynda sina steg för att i tid komma över till nästa
tak, som också är slipprigt och vått. Man får varken
vara besvärad av hjärtklappning eller yrsel.

När tåget saktar farten lör alt stanna, klättrar jag
ned ett halvt dussin plattformer från den där jag
äntrat upp. Ingen finns där. Då tåget stannar, glider

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free