- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
33

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag ned på marken. Längre fram, mellan mig och
lokomotivet, ser jag två lyktor i rörelse. Det är
bromsarna som söka efter mig på vagnslaken. Jag
förvissar mig om all vagnen som jag står bredvid är
fyrhju-lig — icke en »sexhjuling», ty lör dem måste man akta
sig, om man vill färdas på vagnarnas underrede.

Jag kryper under tåget och är glad att det står
slilla. Det är första gangen jag försöker ta
»under-plats» på denna bana, och jag känner icke till
inredningen. Jag försöker komma över underredet —
emellan det och vagnens botten, men där är för trångt, jag
kan icke tränga mig igenom. Det har jag aldrig förr
varit ute för. I Förenta staterna är jag van att ta
»underplats» på snälltåg på det sättet att jag hakar
mig fast, svänger fram fotterna till bromsstången och
kravlar mig upp på en tvärhalk.

Jag trevar mig omkring i mörkret och finner, alt jag
kan komma igenom mellan bromsstången och
marken. Men jag måste lägga mig alldeles flat och vricka
mig fram. Då jag väl kommit in och tagit plats,
undrar jag vart mina förföljare tro alt jag tagit vägen.
Tåget sättes i gång. Äntligen ha de uppgivit jakten.

Men ha de verkligen gjort det? Redan vid nästa
hållplats ser jag en lykta stickas in under vagnsredet
närmast mitt, men vid andra ändan av vagnen. De
söka således efter mig på järnbalkarna inunder tåget.
Jag måste skynda mig därifrån. Jag krälar på magen
fram under bromsslången. De se mig och komma
springande, men jag kryper på händer och knän över
skenan på motsatta sidan, kommer på fötler igen och
ger mig av utåt hanan. Jag rusar förbi lokomotivet
och gömmer mig i det skyddande mörkret.

3—253ra. Vagabondliv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free