- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
34

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tåget kommer. På plattformen vid den första
blindvagnen ser jag en lykta. Jag trycker mig mot marken
och ser den spejande bromsaren fara förbi. Men det
finns en lykta också på plattformen numro två. Och
den bromsaren upptäcker mig och ropar till den som
står på den första. Bägge hoppa av. Nå, det
betyder ingenting — jag skall äntra den tredje och ge mig
av upp på »däck» därifrån. Men, du milde — också
där lyser en lykta! Det är konduktören. Jag låter
vagnen passera. I varje fall har jag nu hela truppen
framför mig. Jag vänder om och springer tillbaka åt
motsatt håll. Så ser jag mig om. Alla tre lyktorna
komma dinglande efter mig och jag vet att de tre
bromsarna och konduktören inom några sekunder skola
vara över mig som ursinniga vargar. Jag springer upp
på tåget var helst jag kommer åt en plattform och
manövrerar mig upp »på däck». Och mina gäckade
förföljare stå nedanför på plattformen likt en flock
hundar som ha kört en katt upp i ett träd, och de skrika
svordomar upp till mig, blandade med oförskämda
yttranden om mina förfäder.

Men vad frågar jag efter det? De äro fem emot en
— lokomotivföraren och eldaren inbegripna — och de
ha lagens majestät och ett mäktigt bolag bakom sig,
men jag håller dem stången i alla fall. Jag är
emellertid för långt tillbaka på tåget, och jag springer över
vagnslaken tills jag befinner mig över den femte eller
sjätte plattformen från lokomotivet. Jag spejar
försiktigt nedåt. Det står en bromsare på plattformen.
Att han har fått sikte på mig förstår jag därav att han
skyndsamt smiter in genom vagnsdörren, och jag vet
att han väntar därinnanför, färdig att »knipa» mig då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free