- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
35

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag klällrar ned. Men jag latsar som om jag inte visste
någonting om honom och stannar där jag är, iör att
styrka honom i hans villfarelse. Jag ser honom inte,
men jag vet mycket väl alt han öppnar dörren en gång
och tittar uppåt, lor att försäkra sig om att jag är
kvar.

Farten saktas, vi närma oss en station. Jag dinglar
trevande med benen över takkanten. Tåget stannar.
Jag hör dörrlåset vridas om helt sakta. Han är
beredd att »hugga» mig. Plötsligt hoppar jag upp och
rusar fram över taket — alldeles ovanför hans huvud,
där han lurar bakom dörren. Tåget står stilla, nallen
är lugn och jag klampar i så mycket jag orkar på
me-talllaket. Jag vet ingenting, men jag förmodar att
han nu är på väg för att fånga mig då jag stiger ner
på nästa plattform. Men jag aktar mig för att stiga
ner där. Jag vänder om på halva vägen och smyger
tyst och raskt tillhaka till den plattform vi nyss ha
lämnat. Kusten är klar. Jag går ner på andra sidan
om tåget och försvinner i mörkret utan alt någon
människa har sett mig.

Jag går över till stängslet utmed banan och ligger
där och håller utkik. Aha! Vad vill det säga? Jag
ser en lykta ovanpå tåget, som rör sig från den ena
vagnen till den andra. De tro, att jag inte har gått
ner och söka mig nu däruppe. Och ännu mer — på
bägge sidor om tåget vandra nere på marken två
andra lyktor, jämsides med den däruppe. Det är en
ordentlig kaninjakt, och det är jag som är kaninen. Så
snart han däruppe får sikte på mig ämna de bägge
andra slå klorna i mig från vardera hållet. Jag
rullar en cigarrett och ser lyktorna skrida förbi mig. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free