- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
39

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som frälste honom var att det icke ingick i deras plan
att misshandla mig. När vi kommo tillräckligt nära,
ropade han till de andra att han »hade mig», och nu
signalerade de att tåget kunde gå vidare. Loket gick
förbi oss och även de tre blindvagnarna.
Konduktören och den andre bromsaren hoppade upp på tåget.
Men den som fångat mig släppte icke sitt tag. Nu
förstod jag meningen! Han skulle hålla mig fast tills
tåget har gått förbi och hoppa på först i sista
ögonblicket. Och där skulle jag sedan stå kvar — kuggad.

Men tåget har stark fart, lokomotivföraren vill köra
in den förlorade tiden. Och tåget är långt. Det går
raskt, och jag vet, att bromsaren oroligt beräknar
hastigheten.

»Tror ni, att ni kan klara språnget?» frågar jag helt
oskyldigt.

Han släpper sitt tag i min krage, rusar till tåget
och svingar sig upp. Ännu är det en hop vagnar som
skola passera — han vet det, och han stannar på
trappsteget och sträcker ut huvudet för att bevaka mig. I
samma ögonblick vet jag vad jag har att göra. Jag
skall äntra den sista plattformen. Jag vet att farten
ökas alltmer och mer, men om jag misslyckas, kommer
jag hara att rulla om några gånger i smutsen, och full
av ungdomens hela optimism. Men jag förråder mig
icke. Jag står där med hängfärdig hållning, som om
jag nu hade uppgivit allt hopp. Men på samma gång
undersöker jag med foten markens beskaffenhet. Del
präktiga gruset ger mig ett ypperligt fotfäste. Jag
iakttar också bromsarens utsträckta huvud och ser del
dragas tillbaka. Han litar på att farten är för stark
för att jag skall kunna hoppa upp på tåget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free