- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
46

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

newfoundländaren var herre över tallriken. Trots sin
väldiga buk, måste han ha varit tränad till att luncha
, med fart, ty under de par ögonblicken innan han fick
den spark jag riktade mot hans revben, glufsade han
i sig allt som fanns på tallriken. Han lämnade icke
det minsta kvar, till och med flottfläckarna tog han
bort med en sista slickning.

Så som den store newfoundländaren uppförde sig i
fråga om den middagsmat jag hade lämnat åt Punch,
så ungefär betedde jag mig vid de gamla damernas
bord i Harrisburg. Jag gjorde rent hus. Jag slog
icke sönder någonting, men jag åt upp alla äggen och
det rostade brödet, och jag drack ur allt kaffet.
Tjänstflickan skaffade in mera — och jag höll henne på
fotter. Hon kom med mer och mer. Kaffet var
alldeles ypperligt, men det skulle bara inte ha serverats i
så små koppar. Vad har man för tid alt äta på, när
man oupphörligt måste laga till den ena koppen kaffe
efter den andra?

I alla händelser gav detta mig tillfälle att låta
tungan löpa. De båda gamla ogifta damerna med sin
skära och vita hy och sina gråa lockar hade aldrig
förr fått en inblick i äventyrens värld. De hade, som
vi vandrare bruka säga, »knogat hela sitt liv i samma
spår». In i deras händelselösa tillvaro med dess fina
doft och trånga begränsning kom jag nu med friska
luftdrag från den stora vida världen därute, mättade
med ångor som påminde om slit och strid, om
främmande länder och främmande jord. Och jag skrapade
eftertryckligt deras mjuka händer mot valkarna i mina
egna — den halvtumstjocka hornhuden, som man får
av att hala i tåg och länge och ivrigt ha hanterat spad-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free