- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
47

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skaft. Detta gjorde jag icke blott i ungdomligt
övermod, utan för att visa, att jag genom utslåndna mödor
hade rätt till deras barmhärtighet.

Å, jag kan se dem ännu, dessa hyggliga och snälla
gamla damer, alldeles som jag såg dem när jag satt
vid deras frukostbord för tolv år sedan och berättade
hur milt liv hadc gestaltat sig, under det jag avvisade
deras vänliga råd, så som det anstod en riktig tusan
till karl, och höll dem i spänning icke allenast med
mina egna äventyr, utan även med dem som hadc
vederfarits alla andra landstrykare som jag hade råkat
på och utbytt förtroenden med. Och jag annekterade
dem alla för egen del — äventyren, menar jag — och
om de gamla damerna hade varit mindre tillitsfulla
och oskyldiga, kunde de ha slagit mig på fingrarna
i fråga om kronologien. Men vad betydde nu det?
Jag gav dem full valuta för de många kopparna kaffe,
för äggen och det rostade brödet. Jag roade dem
kungligt. Att jag kom dit och satt vid deras bord var ett
äventyr för dem, och äventyr är alltid någonting
oskattbart.

När jag hadc sagt farväl till de bägge gamla
fröknarna och gick nedåt gatan, »knöck» jag en tidning
vid ingången till en bostad, där invånarna stego sent
upp, och med den lade jag mig på en gräsplan i en
park för att komma i kontakt med världen utanför
och se vad som hade tilldragit sig under de sista
tju-gufyra timmarna. Där i parken träffade jag en
annan landstrykare, som berättade sitt levnadslopp för
mig och bråkade med mig om att jag borde gå in vid
Förenta staternas armé. Han hadc själv låtit värva
sig och var just på väg alt träda i tjänst, och nu kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free