- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
50

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nedböjt huvud och hakan stödd mot knäna, vilka hon
höll slappt omslutna med sina armar. Hon säg icke
lycklig ut — såg snarare ut som om hon icke brydde
sig om någonting i världen. Men därvidlag tog jag
miste — jag skulle sedan få erfara, att det var
någonting som hon brydde sig om. Allt det lidande som kan
vederfaras en människa hade lämnat spår efter sig i
hennes ansikte, och där lästes dessutom ett tragiskt
uttryck av oförmåga att kunna lida mera. Jag . tyckte
hon såg ut som om ingenting skulle kunna göra något
intryck på henne vidare, men även däri misstog jag
mig.

Jag låg i gräset vid vallens brädd och talade med
männen. Vi hörde ju till samma släkte — voro så
gott som hröder. Jag var en amerikansk landstrykare,
och de voro amerikanska zigenare. Jag kände
tillräckligt till deras språk och de till mitt för att underhålla
ett samtal. Det var två till som hörde till bandet,
men de hadc gått till Harrisburg. Där skulle de
erbjuda sig att laga paraplyer, men vad deras egentliga
ärende var omtalades ej, och icke heller skulle det
ha varit artigt av mig att fråga om det.

Det var en härlig dag. Icke en vindfläkt rörde sig,
och vi lågo där och gassade oss i solvärmen. Insekter
surrade omkring oss, och den balsamiska luften var
mättad av ångor från fuktig jord och spirande gräs.
Vi voro för dåsiga att göra mer än att då och då mumla
ett eller annat för att hålla samtalet vid makt. Och
så blev plötsligt den frid och ro som rådde grymt
fördärvad av människohand.

Två barbenta pojkar omkring åtta eller nio är
be-gingo någon obetydlig förbrytelse mot någon av läg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free