- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
51

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rets regler — vad det kunde vara visste jag inte —
men en av männen som låg bredvid mig salte sig
plötsligt upp och ropade till dem. Han var bandets
hövding — en man med låg panna, ögon som smala
springor och tunna läppar — och hans av ilska förvridna
ansikte utgjorde en tillräcklig förklaring varför de
bägge gossarna hoppade till av förskräckelse och kröpo
ihop som skrämda djur vid ljudet av hans röst. De
sågo alldeles förskrämda ut och vände sig för att ta
till flykten. Hövdingen ropade till dem att komina
tillbaka, och den ena av gossarna hejdade sig
motvilligt — hans magra lilla kropp talade tydligt om den
strid som pågick inom honom, en kamp mellan
fruktan och sunt förnuft. Han ville egentligen vända om.
Hans förnuft och föregående erfarenheter sade honom
att det var ett mindre ont som väntade honom om han
vände om. Men detta mindre onda var i alla fall
tillräckligt svårt för att egga hans fötter till flykt.

Han drog sig alltjämt tvekande bakåt, ända tills
han nådde trädens skydd, men där stannade han.
Stammens hövding förföljde honom icke. Han gick
långsamt bort till en vagn och hämtade en tung piska.
Så vände han om till den fria platsen och stannade
mitt på den. Han sade ingenting. Han gjorde
ingen åtbörd. Han var »lagen», den skoningslösa och
allsmäktiga lagen. Han sted där och bara väntade.
Och jag visste, och alla visste, och de bägge gossarna
där borta vid träden visste, vad han väntade på.

Den gossen som tvekande dragit sig tillbaka kom nu
långsamt igen. I hans ansikte lästes en ångestfull
beslutsamhet. Nu tvekade han icke längre. Han hadc
bestämt sig för att ta sitt straff. Och märk väl —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free