- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
53

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom ständigt tillbaka i närmare och närmare kretsar
omkring hövdingen, under det han gnällde som ett
litet djur. Jag säg att lian aldrig riktade sina ögon
på mannen själv. Blicken fästes oupphörligt på piskan
och hade ett uttryck av fasa som gjorde mig sjuk —
det var den vanvettiga skräcken hos ett oerhört
misshandlat barn. Jag har sett kraftfulla män stupa till
höger och vänster om mig i strid och vrida sig i
dödskval, jag har sett dem tjogtals sprängas i luften av
granater och splittras i bitar — men jag kan försäkra
att allt detta föreföll mig som idel småsaker i
jämförelse med alt se på detta stackars barn. Så började
piskslagen vina. Den förstes bestraffning var ett
lekverk mot denna. Efter några sekunder flöt blodet i
strömmar utför hans magra små ben. Han hoppade
och skrek och vred sig, så att det nästan såg ut som
om han vore en löjlig marionett och rycktes med
snören. Jag säger »såg ut», ty hans skrik motsade detta
intryck och gav verklighetens prägel åt uppträdet. Hans
skrik var gällt och genomträngande — inga sträva
toner, utan endast den könlösa lunnhelen i en
barnstämma. Så kom ett ögonblick då gossen ej kunde
uthärda längre. Den sista glimten av besinning
försvann och han försökte springa sin väg. Men nu följde
mannen efter honom, avskar hans flykt och drev honom
med piskslag tillbaka till den öppna platsen.

Då kom ett avbrott. Jag hörde ett vilt, halvkvävt
skrik. Kvinnan som salt på vagnssätet hadc hoppat
ner och kom springande för att träda emellan. Med
ett språng stod hon mellan hövdingen och gossen.

»Jaså — du vill ha litet med, du också?» sade
mannen med piskan. »Nå, gärna för mig!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free