- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
55

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lågo där bredvid mig i gräset. Och deras närvaro
gjorde att lagen var starkare än jag.

Tro mig, jag led också på mitt sätt. Jag hade förut
sett kvinnor bli slagna, men aldrig så som denna.
Hennes klänning slets i trasor över axlarna. Ett
piskslag, som hon ej hunnit växna sig emot, hade lämnat
efter sig en blödande valk som gick från kinden till
hakan. Det var icke med ett slag eller två eller ett
dussin eller två dussin, utan med otaliga, som den
vinande pisksnärten träffade henne. Svetten bröt ut
ur alla porer, jag drog djupt efter andan och grep tag
i gräset så hårt, att jag slutligen drog upp det med
rötterna. Och hela tiden sade mitt förnuft oupphörligt:
»Din narr! Din narr!» Den blödande valken i
kvinnans ansikte hadc så när tagit ifrån mig all
besinning. Jag höll på att rusa upp, men den som låg
närmast mig lade handen på min axel och tryckte
ned mig igen.

»Lugna dig, kamrat, lugna dig», varnade han med
låg stämma. Jag såg på honom. Hans ögon mötte
mina utan att blinka. Det var en storväxt man med
breda axlar och väldiga muskler — ansiktet lojt,
fleg-matiskt, slött, egentligen vänligt, men ulan livlighet
och fullkomligt slappt — en själ som famlade i
mörker, icke ond, men utan moral och trög och halsstarrig
som en oxe. Han var som ett djur med en svag glimt
av intelligens, ett godmodigt oskäligt djur med en
gorillas styrka och själskaliber. Hans hand tryckte tungt
på min axel, och jag kände muskelkraften där bakom.
Jag såg nu på de andra. Två av dem voro tydligen
ganska oberörda och ointresserade av det som
försiggick framför oss, den tredje tycktes däremot njuta av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free