- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
66

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men, vänta bara tills min tur kommer, så skall jag
nog ge hans vördighet någonting att tänka på.» Litet
längre fram under föreställningens gång fick hans
vördighet plötsligt det infallet att ge en av oss tillfälle
att säga något. Det hände sig så, att den det träffade
icke var genuin landstrykare. Han hade intet av de
kännetecken som utmärka en sådan. Hade han
kommit till oss övriga medan vi sutto vid ett
vattnings-ställe och väntade på ett godståg, skulle vi genast ha
sett att han var »gröngöling» inom facket, vilket är
detsamma som »ömfoting» eller »ny». Han var
emellertid vid rätt framskriden ålder — ungefär fyrtiofem,
skulle jag tro. Han hade en liten ansats till puckel
och ansiktet var fårat och väderbitet.

I många år hade han enligt sin berättelse varit
ut-körare hos någon firma i Lockport i staten Newyork,
om jag minns rätt. Men så började det gå ut sig för
firman, och slutligen upphörde affären helt och hållet
under de dåliga tiderna 1893. Honom hade firman
behållit in i det sista, fastän arbetet mot slutet varit
mycket oregelbundet. Han berättade vidare hur svårt
han hade haft att få nytt arbete under de månader
som följde — det var då så många gingo arbetslösa.
Till slut hade han kommit på den tanken alt det
möjligen kunde vara bättre att få arbete vid sjöarna, och så
hade han begivit sig i väg till Buffalo. Naturligtvis blev
han pank och nu stod han där. Det var alltsammans.

»Trettio dagar», sade hans vördighet och ropade upp
cn annan.

Denne reste sig. »Lösdriveri, ers vördighet», sade
rättstjänaren, och hans vördighet sade: »Trettio da-

gar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free