- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
69

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade för min inre syn, då fångvaktarna kommo in och
började driva oss ut i stora vaktrummet.

En polisbetjänt knäppte en handboja om min högra
handled. Aha! tänkte jag — här lia vi ett nytt
övergrepp. Men vänta tills jag kommer ut. Den andra
bojan, som hörde ihop med min, knäppte han om
vänstra handleden på en neger. Och negern var stor och
lång — åtskilligt över sex fot — så lång, alt då vi
stodo bredvid varandra, drogs min hand litet uppåt
av hans i bojan. För övrigt var han den trasigaste
och belåtnaste neger jag någonsin har sett.

Vi fängslades alla på detta sätt — parvis. När det
var gjort, hämtades en blank nickelkedja, som träddes
genom länkarna mellan bojorna och låstes fast vid
bägge ändarna av dubbelraden. Nu voro vi en
sammanlänkad flock. Så kommenderades framåt marsch!
och vi begåvo oss ut på galan, bevakade av två
polisbetjänter. Den storväxte negern och jag hade
hedersplatsen. Vi anförde processionen.

Efter det gravlika mörkret inne i fängelset var
solljuset utanför rent av bländande. Jag hadc aldrig
tyckt att solskenet var så ljuvligt som nu, då jag var
fånge med rasslande kedjor och visste att jag snart
skulle se det för sista gången på en hel månad. .
Genom gatorna i Niagara Falls marscherade vi så ner
till järnvägsstationen, begapade av nyfiket folk som
vi mötte på vägen dit och i synnerhet av en flock
turister på verandan utanför ett hotell som vi passerade.

Kedjan var tämligen, slak, och med ett ansenligt
buller och slammer slogo vi oss ned två och två på
bänkarna i en rökkupé. Uppfylld av glödande harm
som jag var över den skymf som övats mot mig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free