- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
70

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mina förfäder, var jag likväl alldeles för prosaiskt
praktisk för att tappa huvudet för det. Alltsammans
var nytt för mig. Trettio hemlighetsfulla dagar lågo
framför mig, och nu såg jag mig omkring efter någon
som kände till saken. Ty jag hade redan fått veta,
att jag icke skulle till ett mindre fängelse, som rymde
hundratals fångar eller så, ulan till ett stort
korrektionshus med tvåtusen fångar, dömda till från och
med tio dagar till tio år.

På sätet bakom mig satt en riktig grovhuggare till
karl med väldiga muskler. Han var säkert mellan
trettiofem och fyrtio år. Jag gav noga akt på honom.
I lians ögonvrår såg jag glimtar av humor och skratt
och välvilja, i övrigt såg han ut alt vara djurisk, utan
all moral ocli med djurets alla passioner och liejdlösa
våldsamhet. Vad som räddade honom — och som
gjorde honom möjlig för mig — var de där ögonvrårna
med sin humor, sill skratt och den välvilja som djuret
kan vara i besittning av så länge det icke blir retat.

Han var ett lämpligt byte för mig. Jag började
genast ställa mig in hos honom. Medan min närmaste
kamrat, den långe negern, under omväxlande kvävt
och högljutt skratt jämrade över någon tvättinrättning
som han skulle få lov alt lämna för att han blivit
arresterad, talade jag med den som satt bakom. Hans
pipa var tom. Jag fyllde den åt honom av min
dyrbara tobak — till denna enda fyllning gick det åt lika
mycket som till ett dussin cigarretter. Men ju mer jag
talade med honom, desto säkrare blev jag att just
han var den rätte för mig, och jag delade all min
tobak med honom.

Nu förhåller det sig så, all jag är ett flytande slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free