- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
71

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

organism med tillräcklig frändskap med livet för att
kunna passa in mig nästan var som lielst. Jag
ansträngde mig nu för att passa in mig med den där
mannen, ehuru jag icke hadc en aning om vad det
skulle ge mig för en ypperlig valuta. Han hade
aldrig varit på den korrcktionsinrättning vi skulle till,
man han hadc i olika repriser varit ett, två och tre år
på andra dylika ställen och var fullproppad med
kunskap om dem. Vi blcvo ogement goda vänner, och
mitt hjärta slog högt av glädje då han uppmanade
mig att hela tiden följa hans exempel. Han kallade
mig »Jack», och jag kallade honom »Jack».

Tåget stannade vid en station som låg ungefär fem
mil från Buffalo, och vi sammankedjade stego ur. Jag
kommer icke ihåg vad stationen hette, men jag är
övertygad om all det antingen var Rocklyn, Rockwood,
Black Rock, Rockcastle eller Newcaslle. Nå, vad den
nu heter, så måste vi marschera ett stycke och sattes
sedan på spårvagn. Det var en gammaldags spårvagn
med säten längs hela sidorna. Alla passagerarna pä
ena sidan uppmanades att flytta över till den andra,
och vi inlogo deras platser med ett väldigt
kedjeskram-mel. Vi sutto ansikte mot ansikte med dem och jag
minns, hur förfärade kvinnorna sågo ut — de logo oss
utan tvivel för mördare och banktjuvar. Jag försökte
se så barsk ut jag kunde, men min kamrat, den
gladlynte negern, kunde ej låta bli att rulla med ögonen
och skratta och oupphörligt upprepa: »Å, Herre Jes-

ses! Å, Herre Jesses!»

Så slego vi ur igen, marscherade en bit och fördes
in på kontoret i Erie County’s korrektionshus. Här
skulle vi skrivas in, och i det registret slår det ena eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free