- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
72

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra av mina namn infört. Vi blevo också tillsagda
att vi där måste lämna ifrån oss alla våra värdesaker
— pengar, tobak, tändstickor, fällknivar o. s. v.

Min nyförvärvade vän skakade på huvudet åt mig.

»Om ni inte lämna dem här, bli de konfiskerade
därinne», varnade uppsyningsmannen.

Min vän skakade på huvudet om igen. Han
sysslade med någonting bakom ryggen på dem som stodo
framför. Handbojorna voro avtagna. Jag gav noga
akt på honom och följde hans exempel, det vill säga,
jag smusslade in i näsduken allt det jag ville ha med
mig in i fängelset. Dessa bylten slueko vi innanför
skjortan. Jag lade märke till att våra medfångar —
med undantag av ett par som hadc klockor — icke
avlämnade sina tillhörigheter på kontoret. De hadc
bestämt sig för att smuggla in dem på något sätt och
salte sin lit till slumpen. Men de buro sig icke lika
klokt åt som min vän, ty de svepte icke in sina saker
i bylten.

Våra förra vaklare plockade nu ihop handbojorna
och den långa kedjan och begåvo sig tillbaka till
Nia-gara Falls, medan vi av nya vaktare fördes in i
fängelset. Medan vi voro inne på kontoret hadc vårt antal
ökats genom nya fångtransporter, så alt processionen
nu var fyrtio eller femtio man stark.

Och nu vill jag säga er, som aldrig ha varit i ett stort
fängelse, att all samfärdsel inom ett sådant är lika
begränsad som handelstrafiken var under medeltiden.
Man behöver endast gå ett par steg för alt stöta på
väldiga järndörrar eller portar som ständigt hållas
stängda. Vi voro nu på väg till barbcraren, men vi
hejdades oupphörligt av dörrar som skulle öppnas för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free