- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
84

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nat. Han var försedd med knölpåk. Och han stod på
vakt bredvid lådan. De hungriga uslingarna kunde
aldrig komma ifrån den föreställningen att de någon gång
skulle kunna snatta till sig två ransoner från lådan.
Men under min tid inträffade aldrig något sådant.
Förste hallmannens påk hadc ett sätt att blixtsnabbt träffa
den hand som var nog djärv att våga försöket. Förste
hallmannen hade gott omdöme i fråga om avstånd, och
han hadc klubbat så många händer, att hans slag
ofelbart träffade. Han brukade vanligen också straffa den
förmätne genom att ta ifrån honom den brödranson han
skulle ha och skickade honom så till cellen för all hålla
måltid på det varma vattnet...

Och emellanåt såg jag — medan alla dessa män lågo
hungriga i sina celler — kanske ett hundratal extra
brödransoner gömmas undan i hallmännens celler. Det
kan förefalla orimligt alt vi logo detta bröd, men det
var en av våra biinkomster. I ekonomiskt avseende
voro vi härskare där i hallen, och vi skötte oss ungefär
på samma sätt som det går till under civiliserade
förhållanden. Vi behärskade hela tillförseln av livsmedel
och skinnade befolkningen — precis som andra
banditer ute i världen. Vi drevo affärer med brödet. En
gång i veckan fingo de som arbetade på gården för
fem cents tuggtobak var. Och den tobaken gick som
mynt hos oss. Två eller tre ransoner bröd för en stång
tobak var det vanliga priset och — de gingo in på
affären, icke därför att de älskade tobaken mindre, utan
därför att de bättre behövde bröd. Å, jag vet mycket
väl att det var lika illa handlat av oss som att ta
socker från en barnunge, men — än se’11? Vi skulle ju
leva. Och naturligtvis bör man ha någon fördel av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free