- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
91

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man inte hör liil de invigda, är det sannolikt att lian
högtidligt bedyrar att han inte har någon tohak kvar.
Nå, det är bra. Man beklagar honom och går sin väg.
Men man vet att hans lunta bara räcker dagen ut.
Följande dag går man förbi, och han säger återigen:
»Hej, kamrat, ge mig eld.» Och man svarar: »Du

har ingen tobak, och då behöver du ingen eld.» Och
man ger honom inte heller någon eld. En halvtimme
eller ett par tre timmar därefter går man förbi, och
karlen ropar till en i bevekande ton: »Kom hit, kam-

rat.» Och man kommer. Man sticker in handen mellan
järnstängerna och får den tillbaka full med dyrbar
tobak. Sedan ger man honom eld.

Men ibland kommer det en ny som man ej får »ta»
på vanligt sätt. Ett hemlighetsfullt besked att han skall
behandlas »ordentligt» går från mun till mun.
Varifrån det har utgått kunde jag aldrig fä reda på. Men
det är tydligt och klart alt mannen måste vara »väl
sedd» av någon med inflytande. Det kan hända att
han är god vän med förste hallmannen — eller kanske
med fångvaktarna på någon annan avdelning. Det är
möjligt att andra, som ha biförtjänster högre upp i
samhället, ha mot betalning skaffat honom en bättre
behandling — men hur det än må förhålla sig därmed,
så veta vi att det tillhör oss att behandla honom
hyggligt, om vi vilja undvika obehag.

Vi hallmän tjänstgjorde också som mellanhänder i
affärsväg. Vi förmedlade byteshandel mellan fångar
på olika avdelningar. Naturligtvis togo vi
kommis-sionsarvode både av avsändaren och adressaten.
Emellanåt kunde en sak gå igenom minst sex mellanhänder
innan den kom fram, och alla dessa togo sin del av by-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free