- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
93

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon kunde förslå att jag hadc något ärende till henne.
Hon visste det tydligen på förhand — hon måste ha
väntat brevet och hadc vid vårt inträde gissat sig till
vilken av oss som var budbäraren. Men en av de
vakt-havandc gummorna stod helt nära henne. Och mina
kamrater hadc redan börjat ta hand om de klädbylten
de skulle bära med sig. Tiden var inne. Jag sysslade
med mitt bylte och låtsade som om det ej vore
ordentligt tillknutet. Skulle gumman aldrig ta ögonen
ifrån oss? Skulle jag misslyckas? Men just i samma
ögonblick började en annan kvinna på lek något skoj
med en av hallmännen — hon trampade honom på foten
eller nöp honom i armen eller vad det nu kunde vara.
Gumman märkte det genast och vände sig till henne
med skarpa förebråelser. Jag vet verkligen icke om
detta var en uppgjord plan för att avleda käringens
uppmärksamhet, men jag begagnade tillfället. Kvinnan
bredvid mig sänkte handen ur knäet och nedåt sidan,
och jag lutade mig ner för att ta upp byltet. Då jag
reste mig igen, hadc jag smusslat brevet i hennes hand
och fått ett annat i utbyte. I nästa ögonblick hadc jag
mitt bylte på axeln, gumman hadc återigen fäst
ögonen på mig, därför att jag var den siste som gick, och
jag hadc brått alt hinna upp mina kamrater. Brevet
som jag hadc fått lämnade jag till eldaren, och från
honom gick det vidare till barberaren, vidare till
fången som smugglat in mina saker och fortsatte sålunda
tills det hamnade hos »långsittarcn» på andra sidan.

Ofta befordrade vi brev, för vilka
kommunikationerna voro så invecklade, att vi varken hadc reda på
avsändare eller adressat. Vi voro ingenting annat än
länkar i en kedja. Det hände emellanåt att någon av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free