- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
94

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fångarna stack ett brev i handen på mig med besked
att det skulle gå vidare till nästa länk. Allt sådant var
tjänster som man senare fick belalt för, då man kom
i direkt förbindelse med den som hadc förorsakat
besväret. Hela fängelset var som ett nät av
kommunikationslinjer. Och eftersom vi arbetade efter samma sy- ,
stem som det kapitalistiska samhället, togo vi
naturligtvis grundligt belalt av våra kunder. Vi gjorde dem
tjänster för vinnings skull, men det hindrade icke att
vi också någon gång kunde göra det för intet.

Och under hela den tid jag var i fängelset bibehöll
jag solidariteten med min kamrat. Han hade gjort
mycket för mig, och till gengäld väntade han att jag
skulle göra mycket för honom. När vi kommu ut,
skulle vi resa tillsammans och naturligtvis också »jobba»
tillsammans. Ty min vän och kamrat var förbrytare
— å, ingen juvel av renaste vatten, utan bara en vanlig
bov, som kunde stjäla och plundra och göra inbrott och
inte heller dra sig för ett mord, om det knep. Många
stilla stunder sutto vi och talades vid. Han hadc ett
par jobb i kikaren för den närmaste tiden, som vi
skulle utföra gemensamt, och jag hjälpte honom alt utarbeta
detaljerna. Jag hadc ofta sett och varit tillsammans
med brottslingar, och han drömde icke ett ögonblick om
att jag hela denna månad höll honom för narr. Han
trodde att jag var »av den äkta sorten», han tyckte om
mig för att jag inte var enfaldig — och kanske också
litet för min egen skull. Naturligtvis hade jag aldrig
en tanke på att slå mig tillsammans med honom för att
öva snuskiga och lumpna förbrytelser, men jag hadc väl
varit en idiot, om jag hadc försmått alla de goda
saker som hans vänskap kunde tillföra mig. När man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free