- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
106

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tågen kunna vara svåra att tjuvåka på eller ett
otacksamt arbetsfält för tiggare. N:r 5 betyder att
privathusen ogärna öppnas för tiggare och n:r 6 att endast
luffare som ha varit kockar få mat på restauranterna.
N:r 7 sätter mig myror i huvudet. Jag kan inte få
klart för mig om Järnvägshotellet är ett bra ställe för
luffare att tigga på om nätterna, eller om luffaren,
antingen han är kock eller inte, kan få ge
Järnvägshotellets kockar en handräckning om nätterna med deras
grovsysslor och få litet mat i ersättning. —

Bland landstrykare som man råkat helt flyktigt
kommer jag särskilt ihåg en som jag träffade på i
Californien. Han var svensk, men hadc vistats så länge
i Förenta staterna att man icke kunde gissa sig till
hans nationalitet, ulan han måste tala om den själv.
Och han hadc ju också kommit till Amerika under
sina allra första levnadsår. Jag råkade honom först
i bergsstaden Truckee. »Vart ska’ du ta vägen,
kamrat?» hälsade vi varandra ömsesidigt. Och »österut!»
svarade vi bägge. Den natten var det en hel massa
luffare som ville med på tåget, och under
äntrings-krånglet tappade jag bort svensken. För resten
tappade också tåget bort mig.

En tid efteråt kom jag till Reno i Nevada i en
godsvagn, som genast kördes in på ett sidospår. Det var
en söndagsmorgon, och sedan jag skaffat mig litet
frukost, vandrade jag bort till Piute-lägret för att se
indianerna spela om pengar. Och där stod svensken,
högst intresserad. Naturligtvis slogo vi oss
tillsammans. Han var den enda bekantskap jag hadc där
på platsen, och jag var den enda han kände. Vi
skyndade emot varandra likt ett par eremiter som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free