- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
108

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans skjul. Då jag hadc kommit ungefär halvvägs,
måste jag vika åt sidan på banan för att låta det
österut gående tåget passera. Det gick med stark fart,
men på en av de »hlinda» vagnarna såg jag
emellertid en gestalt som liknade svensken.

Detta var det sista jag såg av honom på långa tider.
Jag strävade mig fram över Nevadas ödemarker, som
sträckte sig hundratals mil åt alla håll, »hängde på»
genomgående tåg om nätterna för alt konmia raskare
i väg och for om dagarna i godsvagnar för att få en
smula sömn. Det var tidigt på året, och det var
mycket kallt i dessa höglänla trakter. Här och där på
slätten låg snö, alla berg voro överdragna med vitt
om natten och det hlåste kallt — den skarpaste blåst
man kan tänka sig. Det var icke ett land som
lockade en att dröja kvar. Och kom så ihåg, käre läsare,
att landstrykaren färdas genom ett dylikt land utan ett
skyddande tak över huvudet och utan pengar — att
han tigger sig fram och sover om nätterna utan täcke.
Det sista är någonting som ingen kan förstå utan att
själv ha erfarit vad det vill säga.

Tidigt på kvällen kom jag ner till Ogdens
järnvägsstation. Union-Pacificbanans genomgående tåg skulle
just avgå österut, och jag hadc bestämt mig för att
äntra det. I den labyrint av spår, som låg framför
lokomotivet, träffade jag på en dimfigur som smet
omkring i dunklet. Det var svensken. Vi skakade hand
så hjärtligt som två bröder, vilka icke ha sett
varandra på länge, och vi upptäckte då alt vi bägge voro
klädda i handskar. »Var har du fått dina?» frågade
jag. »I en förarhytt», svarade han. »Och dina då?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free