- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
109

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»De ha tillhört en eldare», sade jag. »Han lade dem
ifrån sig så vårdslöst...»

Vi äntrade tåget när det sattes i gång, och det var
väldigt kallt. Banan gick uppåt en trång hålväg
mellan snötäckta berg, och vi rys le och skakade av köld
där vi lågo och utbytte förtroliga meddelanden, hur vi
hadc haft det på vägen mellan Reno och Ogden.
Föregående natt hade jag fått ungefär en timmes sömn,
och vår nuvarande liggplats var icke tillräckligt
behaglig för att fresta en till att ta cn lur. En gång vid
ett uppehåll gick jag fram till lokomotivet. Vi hadc
två sådana — det behövdes för att draga oss uppför
höjden.

Jag visste att det skulle bli för kallt i blåsten på det
första lokomotivets kofångare, och därför valde jag
lokomotivet numro två, som hadc skydd av det första.
Men där var platsen redan upptagen. Jag kände mig
för i mörkret och fann, att det var en helt ung gosse
som låg där. Han sov djupt och gott. Kröpo vi ihop,
så var där plats för två, och jag fick honom att maka
åt sig och kravlade mig upp bredvid honom. Det blev
en »bra» natt. Bromsarna störde oss icke, och inom
några minuter voro vi insomnade. Emellanåt väcktes
jag av att det föll varm aska ned på oss, eller vid att
tåget häftigt ryckte till, men så kröp jag bara närmare
min sovkamrat och slumrade in igen under
lokomotivens pustande och hjulens gnisslande.

Tåget passerade Evanston i Wyoming, men sedan
kom det icke längre. Ett stycke därifrån hade det hänt
en järnvägsolycka, och linjen var spärrad av grus och
spillror. Tågföraren hade blivit dödad, och hans lik
— som fördes över till oss — utvisade hur farlig linjen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free