- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
119

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bromsarna skulle kunna se mig — och jag frågade icke
heller efter om de gjorde det.

För de pengar jag hade köpte jag mig litet varmt
till frukost i Laramie, och strax efteråt äntrade jag den
hlinda godsvagnen på ett genomgående låg som
arbetade sig upp till passet genom ryggraden av Rocky
Mountains. Man brukar eljest inte försöka att »hugga»
blindvagnar vid dagsljus. Men under snöstorm uppe
på toppen av Rocky Mountains kunde jag icke tro att
någon bromsare skulle ha hjärta alt vräka mig. Och
del gjorde de inte heller. Däremot togo de för vana
att vid varje hållplats komma och se efter om jag
hadc frusit ihjäl.

Vid Ames’ monument uppe på bergstoppen — jag
har glömt hur högt där är — kom en bromsare till
mig för sista gången.

»Hör på, kamrat», sade han, »ser du godståget som
står därinne pä sidospåret för att låta oss gå förbi?»

Jag såg del. Tåget höll på närmaste spår, sex fot
ifrån oss. Hade avståndet varit ett par fot längre,
skulle jag inte ha kunnat urskilja det för snöstormen.

»Ser du, efterlruppen av Kellys armé ä’ där i en
av-vagnarna. Dom har en två fot tjock halmbädd under
sig — och för resten ä’ dom så många att dom håller
vagnen varm.»

Rådet var gott och jag följde det, ehuru jag var
beredd — ifall rådet bara vore ett knep — att »hugga»
blindvagnen på nytt, när tåget skulle gå. Men det
var ärligt spel. Jag fann vagnen — en stor kylvagn,
vars dörr åt läsidan stod öppen för ventilationens skull.
Jag klättrade upp och steg in. Jag trampade på en
mans ben och sedan på en annan mans arm. Dagern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free