- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
122

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i mottagningskommittén. Man samlade oss troppvis
och ledsagade oss till de hotell och restauranter där
middagsmål var anordnat åt oss. Vi hadc varit ulan
mat i trettiosex timmar, och ingen behövde säga oss
vad vi skulle göra. Sedan återvände vi under samma
konvoj till järnvägsstationen. Polisen hade varit
omtänksam nog att ge tåget order att vänta på oss. Det
sattes långsamt i gång, och vi åttiofem stodo
uppställda i rad utmed spåret och äntrade tåget.

Det blev ingen kvällsmat av den aftonen — det vill
säga inte för de andra, bara för mig. Just vid
kvälls-vardsdags, då tåget sattes i gång från en mindre stad,
kom cn ny kamrat inklättrande i vagnen där jag salt
och spelade pedro med tre andra luffare. Den
nykomnes skjortbröst svällde på ett misstänkt sätt. I
handen höll han ett buckligt halvlilermåtl, varur ånga steg
upp. Jag kände på lukten att del måste vara »java».
Jag lämnade mina kort åt en som slod bredvid och såg
på spelet och ursäktade mig. Varpå jag gick till
motsatta ändan av vagnen följd av de övrigas
avundsamma blickar, slog mig ned hos den nykomne och
delade med honom både kaffet och det som kommit hans
skjortbröst alt svälla. Det var svensken.

Ungefär klockan tio på kvällen nalkades vi Omaha.

»Låt oss skiljas från den här busligan», sade
svensken till mig.

»Gärna det», sade jag.

När tåget rullade in i staden, gjorde vi oss redo
att utföra vårt beslut. Men befolkningen i Omaha
var också redo. Svensken och jag hängde på
järnstegarna färdiga att hoppa av. Men tåget stannade icke.
Och för övrigt stodo långa rader av polisbetjänter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free