- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
128

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nere vid dockan och talade om saken med Grek-Nicky,
cn annan tjuvfiskare som också gick och slog dank.
»Vi ge oss av», sa’ jag. Och Nicky var med om det.
Han var alldeles pank. Jag hade femtio cents och
en liten julle. De förstnämnda omsatte jag och
stuvade in dem i den sistnämnda i form av skorpor, cn
hurk konserverat kött och en tioccntsflaska fransk
senap — vi voro alldeles vilda på fransk senap den
tiden. Sent på eftermiddagen hissade vi vårt lilla
spri-segel och startade. Vi seglade hela natten, och på
morgonen kommo vi med frisk fönlig vind och på det
härligaste begynnande högvatten seglande uppåt
Car-quinezsundet till Port Costa. Där låg den stulna
båten, knappa tjugufem fot från bryggan. Vi lade oss
långsides med den och läto spriscglct gå. Så skickade
jag Nicky föröver att lätta ankaret, medan jag började
kasta av beslagssejsingarna.

Då kom en man springande ute på kajen och ropade
till oss. Det var en poliskonstapel. Nu kom jag
plötsligt ihåg att jag hadc underlåtit att ta skriftligt
bemyndigande av Dinny Mc Crea att få ta hans båt med
mig därifrån. Jag visste också all konstapeln skulle
fordra minst tjugufem dollars för att han tagit båten
ifrån Whisky-Bob och sedan vakat över den. Och jag
hade ju givit ut mina sista slantar för salt oxkött och
fransk senap — och när allt kom omkring, var den
överenskomna vedergällningen icke mer än tio dollars.
Jag tittade hastigt bort till Nicky. Han stretade som
häst med ankaret. »Ombord med del!» viskade jag
till honom och vände mig i detsamma och svarade på
konstapelns tillrop. Resultatet var att han och jag
talade på samma gång, så att våra uttalade tankar kolli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free