- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
135

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ge ä’ ett par klena stackare. Dom andra kan klara sej
själva. Men så snart ni bägge ha »huggit» en
blindvagn, så kravlar ni er upp på taket, förstår ni. Och
där stannar ni tills ni ha kommit förbi Roseville, för
där ä’ poliskonstaplarna ett argsint byke, som ryker på
en så snart dom får syn på en.»

Lokomotivpipan ljöd och tåget sattes i gång. Det
medförde tre blindvagnar — således fanns del rum för
oss alla. Vi skulle nog ha föredragit att få gå ombord
i all stillhet, men våra fyrtio vänner trängde sig
omkring oss med den mest fräcka och häpnadsväckande
offentlighet. Jag följde Bobs råd och klättrade upp på
taket till en av postvagnarna. Där låg jag sedan, och
mitt hjärta slog hastigare än vanligt medan jag
lyssnade till det uppträde som följde. Hela tågbetjäningen
var med i leken, och där »vräktes» med liv och lust.
Sedan tåget hadc gått en halv mil stannade det på
nytt, och tågpersonalen gjorde åter en lyckad razzia.
Jag var den ende som kom med.

Kvar vid stationen och omgiven av ett par tre
kamrater, som hade bevittnat olyckshändelsen, låg
»Franska grabben» med bägge benen avskurna. Franska
grabben hadc halkat eller snubblat, det var
alltsammans, och så hadc hjulen gjort resten. Detta var nu
mitt inträde på luffareslråten. Först några år efteråt
sammanträffade jag åter med Franska grabhen och
undersökte hans benslumpar. Jag gjorde det av
artighet. Krymplingar tycka alltid om alt få förevisa
sina »stumpar». Det är verkligen underhållande att
bevittna ett möte mellan två krymplingar. Deras
gemensamma lyte blir ett aldrig sinande ämne för
samtalet dem emellan. De beskriva hur olyckshändelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free