- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
136

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har gått till och vad de veta om amputationen ocli
kritisera hadc sin egen ocli den andres läkare. Till
slut dra de sig en smula avsides, la av sig bindslen
och klutar av åtskilliga slag och jämföra sina slumpar.

Men det var först en tid efteråt, då de övriga hunno
upp mig nere i Nevada, som jag fick veta något om den
olycka som drabbat Franska grabben. Hela troppen
var för övrigt i elt bedrövligt tillstånd. Den bade
varit med vid en järnvägsolycka. Livade Joe hadc fålt
bägge benen krossade och gick på kryckor, och alla de
andra höllo på alt plåstra om sina skråmor och
skavanker.

Emellertid låg jag nu uppe på postvagnens tak och
försökte komma ihåg, antingen Bosevilles
saminan-bildningsstation — den som Bob hadc varnat mig för
— var den första eller andra hållplatsen för tåget.
För säkerhets skull lät jag bli att kravla mig ned på
blindvagnens plattform förrän tåget höll för andra
gången. Och jag steg icke av. Jag var ju ny i
yrket, och jag kände mig säkrare där jag var. Men jag
omtalade aldrig för de övriga att jag hela natten låg
på vagnstaket under färden över Sierra Nevadabergen.
i snöstorm och genom tunnlar ända ner till Truckee,
dit jag kom klockan sju på morgonen. Del skulle
ha varit nedsättande för mig, och jag hade utsatt mig
för allmänt åtlöje. Detta är första gången jag
bekänner hur jag gjorde min första lur »över backen».

Vad kamraterna beträffade, förklarade de mig vara
»all riglil», och då jag kom samma väg tillbaka till
Sacramento, ansågs jag för fullfjädrad luffaregrabb.

Jag hadc emellertid mycket att lära. Bob var min
mentor, och han förstod sig på den saken. Jag kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free