- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
137

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer iliåg en kväll — det var marknad i Sacramento,
oeli vi drevo omkring och roade oss på mångahanda
sätt — tlå jag miste min hatt under elt slagsmål. Där
stod jag barhuvad på gatan, och del var återigen Bob
som kom mig till hjälp. Han tog mig avsides från de
övriga och sade mig vad jag skulle göra. Jag kände
mig en smula ovillig alt lyda hans råd. Jag hade
alldeles nyss kommit ut efter tre dagars fängelse, och jag
visste att om polisen knep mig på nytt, skulle jag råka
värre ut. Å andra sidan kunde jag icke visa mig feg.
Jag hade varit »över backen», jag följde
landstrykar-troppen som fullfjädrad, och jag måste nu visa vad
jag dugde till. Jag tog således Bobs råd för gott, och
han följde med mig för alt se om jag skulle kunna
klara mig.

Vi ställde oss i ett gathörn, som jag tror vid K-street
och Femte galan. Del var tidigt på kvällen och galan
var full med folk. Bob studerade uppmärksamt
varenda huvudbonad som bars av förbigående kineser.
Jag hadc alltid undrat hur det kom sig, att alla
landstrykare brukade vara klädda i femdollars
Stelson-hattar med styva brätten, och nu fick jag veta det.
De »höggo» dem från kineserna, på samma sätt som
jag nu skulle skaffa mig en. Jag var nervös — där
var ju så mycket folk — men Bob var kall som ett
isberg. Flera gånger, när jag tog ett steg framåt mot
en kines och var beredd till handling, drog Bob mig
tillbaka. Han sade att jag måste ha en bra hatt och en
som passade åt mig. Än kom där en hatt med den
rätta storleken men som icke var ny, och efter ett
dussin omöjliga hattar kunde där komma en som var
ny men icke hade den rätta storleken. Kom så en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free