- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
138

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som både var ny ocli hade den rätta storleken, så var
kanske brättet för stort eller icke tillräckligt stort. Bob
var minsann kinkig, han! Jag var så nervös att jag
skulle ha huggit vilket slags huvudbonad som helst.

Till sist kom emellertid den rätta hatten — den enda
i hela Sacramento som dugde åt mig. Så snart jag
fick se den visste jag att det var prima vara. Jag
såg på Bob. Han kastade en forskande blick omkring
sig efter polisen och nickade sedan. Jag tog hatten
från kinesens huvud och satte den på mitt eget. Den
passade så väl som om den blivit köpt åt mig. Så
for jag i väg. Jag hörde elt ulrop från Bob och såg
en skymt av honom, då han satte krokben för den
uppretade mongolen för att hindra honom från att springa
efter mig. Och jag sprang. Jag vek av vid nästa
hörn och vid det därnäst. Där var icke så fullt med
folk som på K. Street, och jag vandrade stillsamt
framåt i det jag hämtade andan och lyckönskade mig till
min hatt och min lyckade flykt.

Men plötsligt fick jag se den barhuvade kinesen
svänga om ett hörn bakom mig. Han var åtföljd av
ett par andra kineser, och i hälarna på dem kom ett
halvt dussin pojkar och karlar. Jag satte av åt nästa
hörn, sprang tvärsöver gatan och vek om ett hörn
längre bort. Nu trodde jag mig alldeles säkert vara
kinesen kvitt och saktade stegen. Men i detsamma hade
jag den envise mongolen hack i häl efter mig igen.
Det var den gamla historien om haren och
sköldpaddan. Han kunde icke springa så fort som jag, men
han var ihärdig och lunkade illslugt framåt och
ödslade myckel andedräkt på högljudda klagorop och
förbannelser. Han kallade hela Sacramento till vittne på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free