- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
139

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den skymf som blivit honom tillfogad, och en stor del
av Sacramento hörde honom och samlades omkring
honom. Jag sprang som haren, och den ihärdige
mongolen och hans ständigt växande följe var ständigt tätt
efter mig. Men till sist — sedan jag hade sett att en
polis hadc sällat sig till flocken — började jag sträcka
ut av alla krafter. Jag gjorde krökar ocli vändningar,
och jag kan svära på att jag sprang förbi minst tjugu
kvarter rakt fram. Jag såg aldrig till kinesen vidare.
Hatten var finfin, en splitter ny Stetson, nyss kommen
från butiken, och hela ligan avundades mig min kupp.
Det var också ett bevis på att jag klarat mig. Jag
gick med den mer än ett år.

Luffaregrabbar äro riktigt trevliga pojkar — när man
är ensam med dem och de få tala om »hur det gick
till». Men nog är det bäst att se upp med dem, när
de komma i flock. Då äro de som vargar och i stånd
alt stuka den starkaste karl. Vid sådana tillfällen äro
de icke rädda av sig. De kasta sig över mannen och
hålla honom fast med all den styrka som finns i deras
sega pojkkroppar, tills han faller omkull och är
alldeles hjälplös. Jag har mer än en gång sett dem göra
det, så att jag vet vad jag talar om. Motivet är
vanligen att de vilja plundra sitt offer, och man bör
särskilt passa sig för »den starka armen». Varenda pojke
i den liga jag tillhörde var expert i fråga om den
saken, till och med Franska grabben innan han fick
benen avskurna.

Jag kan, när jag vill, tydligt se framför mig ett
uppträde, som jag en gång bevittnade i en träddunge
nära järnvägsstationen i Sacramento. Det är natt och
svagt stjärnljust. Jag ser en stor och grov arbetare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free