- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
142

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skenet från en elektrisk gatlykta går en man som
tydligen ämnar snedda över gatan. Det är någonting
försiktigt och trevande i hans gång. Pojkarna vädra
genast ett byte. Karlen är full. Han vacklar över till
trottoaren pä andra sidan och försvinner i mörkret, där
han lar en genväg över en obebyggd tomt. Intet
jaktrop uppstämmes, men hela flocken sätter i väg efter
honom. Men vad är detta? En annan flock unga,
spänstiga, småväxta och hotande gestalter stå plötsligt
mellan ligan och dess byte. Det är också ligapojkar, och
under deL fientliga uppehållet få vi veta att den
druckne hör dem till — att de ha följt efter honom förbi
mer än ett dussin kvarter, och alt vi inte ha någonting
där att göra. Men bland oss råder urtidens lagar.
Vargungar äro också vargar, ehuru jag knappast tror
all en enda av våra antagonister var mer än tolv eller
tretton år. Jag träffade några av dem efteråt och fick
veta att de samma dag hadc kommit över »backen»
och alt de hörde hemma i Denver och Sall Lake City.
Vår flock störtar fram. Vargungarna tjuta och skrika
och slåss som små avgrundsandar. Runt omkring den
druckne rasar striden om vem som skall ta honom i
besittning. Han faller omkull mitt i liandgemänget och
striden rasar över hans fallna kropp — alldeles som
när greker och trojaner kämpade om en fallen hjältes
döda kropp och rustning. Under skrik och gråt och
klagan från vargungarnas sida drivas dessa hort från
bytet, och det är mitt band som har segrat. Men alltid
skall jag minnas den stackars karlen och hans dimmiga
förundran över det slagsmål, som så plötsligt bröt löst
på den obebyggda tomten. Jag kan ännu se honom
silla där nästan dold av mörkret, gapande av undran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free