- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
151

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tande materiel, kunde vi själva transportera oss utför
Mississippi till Ohio och därifrån vidare uppåt, tills
vi slutligen efter en kort vandring över bergen kunde
komma till Washington.

Des Moines satte i gång en subskription. Borgare
som hade intresse för stadens allmänna väl bidrogo
med tusentals dollars. Timmerplankor, tågverk, spik
och bomull att dikta med köptes upp i stora partier,
och vid Des Moines’ stränder utvecklades ett nytt
skede av skeppsbyggeriets historia. Des Moines River är
ett litet eländigt vattendrag, som med orätt betecknas
som »flod». I västern, där allt är så mycket
omfångsrikare, skulle den på sin höjd kallas »bäck».
Stadens äldsta invånare skakade på huvudet och sade att
det aldrig skulle gå — där fanns icke tillräckligt med
vatten för att vi skulle kunna flyta. Men Des Moines
frågade tusan efter det, bara staden blev av med oss,
och vi voro nu så välfödda och optimistiska, att vi inte
heller brydde oss om det.

Onsdagen den 9 maj startade vi på vår kolossala
lustfärd. Des Moines hade sluppit ifrån oss
jämförelsevis billigt, och det lokala geniet, som hjälpte staden ur
klämman, gjorde sig helt visst förtjänt av att få sin
staty rest där i brons. Visserligen kostade vi Des
Moines åtskilligt. Vi hadc förtärt sextiotusen måltider i
gjuteriet, och tolvtusen togo vi med oss till vägkost.
Vi måste ju försäkra oss mot hungersnöd i
vildmarkerna. Men vad skulle det icke ha betytt för Des
Moines, om vi hade stannat där elva månader i stället för
elva dagar? Vid avfärden utlovade vi, att om vi icke
kunde flyta fram på floden, så skulle vi nog komma
igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free