- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
156

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

byxor. Jag skulle just vilja veta, om mina läsare
någonsin försökt att i hast kravla sig över ett
tagg-trådsstängsel med ett spann mjölk i vardera handen.
Ända sedan den stunden har jag hyst djup motvilja
för taggtråd, ocli jag har samlat en del statistiska
upplysningar i fråga om dess användande.

Eftersom vi omöjligt kunde förtjäna vårt bröd på
hederligt sätt så länge de bägge ryttarna fortsatte att
rida i förväg för oss, vände vi om till armén och ställde
till revolution. Det var en helt liten affär, men den
ödeläde i alla fall kompaniet L i andra divisionen.
Kaptenen vid detta kompani — vårt eget — vägrade
all la emot oss igen. Han sade att vi voro desertörer,
förrädare och sluskar, och när han tog ut matransoner
från intendenturen, vägrade han alt ge oss någonting
med. Den kaptenen förstod då alls inte att uppskatta
oss, ty i annat fall skulle han aldrig ha nekat oss föda.
Ku började vi intrigera med förste löjtnanten. Han
övergick till oss med de tio han hadc i sin båt, och till
gengäld valde vi honom till kapten vid kompaniet M.
Då rev kaptenen vid kompaniet L upp oväder.
General Kelly, överste Speed och överste Baker kommo och
läste lagen för oss. Men vi tjugo höllo fast vid vårt
beslut och revolutionen godkändes.

Intendenturen besvärade vi icke vidare. Våra »styva
karlar» skaffade oss bättre föda från farmarna. Men
vår kapten hyste misstro till oss. Då vi väl hade givit
oss av ut om rnornarna, visste han aldrig när han skulle
få se oss igen, och därför skickade han efter en
grovsmed som skulle fastslå hans kaptensvärdighet. I
akterändan av vår båt blevo ett par grova järnmärlor
indrivna, och i fören på hans fästes ett par väldiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free