- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
169

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klarade till gengäld att jag skulle sparka honom i
ansiktet så snart han öppnade dörren. Därför höll han?
dörren stängd och ropade till den övriga tågpersonalen
att de skulle komma honom till hjälp. Jag hörde dem
svara honom, och jag hörde gruset knastra under
deras fötter då de kommo springande. Och under allt
detta var den andra dörren alls icke stängd, men det
visste de icke, och amatören var nära att dö av skräck*.

Ja, visst var jag en hjälte — med min reservutgång
så nära till hands. Jag fortfor alt ösa ut ovclt över
bromsaren och hans kamrater, tills de ryckte upp
dörren och jag såg deras förbittrade ansikten i lyktskenet.
Hela saken var ju så enkel i deras ögon. De hade oss i
fällan, och nu ville de in och ta oss om hand en stund.
De klättrade upp. Jag sparkade ingen av dem i
ansiktet. Jag stötte upp den motsatta dörren, och
amatören och jag hoppade ut. Tågbetjäningen följde efter.

Om jag minns rätt, klättrade vi över en stenmur.
Och var vi sedan hamnade minns jag mycket väl. Jag;
ramlade över en gravsten i mörkret. Amatören
stupade över en annan. Och så sprungo vi som aldrig
förr över kyrkogården. Spökena måste ha tyckt att det
var folk som kunde springa. Och så tyckte nog också
våra förföljare, ty då vi kommo ut från kyrkogården
och rusade tvärsöver en väg in i en mörk skog, brydde
de sig icke om att följa efter oss längre, utan vände
om till sitt tåg. Litet längre fram på natten kommo
vi till en brunn vid en lantgård. Vi ville gärna ha
litet vatten, men så lade vi märke till ett rep, som
hängde ned på ena sidan om brunnen. Vi halade och
drogo — och vid andra ändan av repet funno vi ett spannt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free