- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
172

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som jag uppfångade kunde jag förstå att det var en
hop gatpojkar som lekte »pee-wee». Men den leken
år icke tillåten på Newyorks gator. Det visste jag
icke, men jag skulle snart få upplysning om det. Jag
hade kanske stått där en halv minut, då jag hörde
en gatpojke skrika: »Bygeln kommer!» Och pojkarna
visste vad de gjorde. De sprungo av alla krafter.
Men inte jag.

Folksamlingen skingrades genast och spred sig
bortåt trottoarerna på ömse sidor om gatan. Jag
styrde kurs åt den sida där parken låg. Det var säkert
femtio personer som från början hade varit med i
folksamlingen, vilka nu gingo åt samma håll som jag, men
spridda från varandra. Jag såg poliskonstapeln
komma — en stor, stark karl i gråa kläder. Han gick mitt
på gatan och utan brådska. Händelsevis lade jag
märke till, att han ändrade kurs och gick snett över
gatan till samma trottoar, dit jag var på väg. Han
gick långsamt förbi den spridda skaran och jag såg att
lians väg skulle korsa min. Jag var så oskyldig till
något ofog i den stunden, alt jag trots den kännedom
jag hadc om polisen och dess vanor icke anade det
ringaste. Hade icke en tanke på alt griphummern
kunde vara på jakt efter mig. På grund av min
aktning för lagen var jag faktiskt färdig att vika åt sidan
för att han skulle få gå förbi mig. Jag blev i stället
tvungen att stanna, och det skedde icke frivilligt. Utan
någon varning hade konstapeln plötsligt slagit mig för
bröstet med bägge händerna. I samma ögonblick
började han göra min härkomst till föremål för
ondskefull kritik.

Jag var ju ändå en fri amerikan, och mitt blod bör-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free