- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
173

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jade sjuda. Alla mina frihetsälskandc förfäder ropade
högt inom mig. »Vad menar ni?» Jag ville
naturligtvis ha en förklaring. Och det fick jag. Pang!
Hans batong träffade min hjässa, och jag raglade
bakåt som en drucken. Åskådarnas nyfikna ansikten
böljade upp och ned som havsvågor för mina ögon och
min dyrbara hok föll i smutsen medan han höjde
batongen till ett nytt slag. I detta virriga ögonblick fick
jag en hallucination. Jag såg batongen träffa mitt
huvud gång på gång — jag såg mig själv blödande,
sönderslagen och trotsig inför polisdomstolen — jag
hörde en anklagelse mot mig för förargelseväckande
uppförande och otidigheter, för motstånd mot polis
och så vidare, läsas upp av en skrivare — och jag såg
mig överförd till ISlackwclls ö. Å, jag kände nog till
deras finter. Jag förlorade allt intresse för vidare
förklaringar. Jag tog icke upp min dyrbara, olästa bok.
Jag bara vände mig om och sprang. Jag kände mig
riktigt sjuk, men jag sprang. Och springa skall jag
till min sista stund, så snart jag ser en poliskonstapel
börja avge förklaringar med batongen.

Flera är efteråt, då jag hadc upphört med
luffarelivet och studerade vid Californias universitet, var jag
en afton på cirkus. Efter föreställningen och
konserten stannade jag kvar för att se hur de buro sig åt
för att transportera hela del maskineri som hör till
en stor cirkus. Den skulle nämligen resa vidare samma
kväll. Vid en lusteld utanför träffade jag på en hop
småpojkar. Det var ungefär tjugu stycken, och av
deras samtal kunde jag förstå att de tänkte rymma med
cirkussällskapet. Men direktören hade icke lust att
belamra sig med en hop gatpojkar, och ett telefonmod-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free