- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
176

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bra för det. För mig finns intet hopp. Jag är av
ödet utsedd att spela rollen av fången på Cliiflon.
Detta är en profetia.

En gång hypnotiserade jag en bygel på Boston
com-mon. Det var över midnatt, och han hadc mig fast,
men innan jag var färdig med honom, hadc han letat
fram en tjugufemcentslant ur sin ficka och givit mig
adress på en matservering, som var öppen hela natten.
Så var det också en polis i Bristol, i New Jersey, som
tog mig och lät mig gå igen, fastän himlen skall veta
att han hade tillräcklig orsak att sätta mig i fängelse.
Jag gav honom antagligen den värsta upptuktelse han
fått i hela sitt liv. Så här gick det till. Yid
midnattstiden »högg» jag ett godståg på bangården i
Philadel-pliia. Bromsaren körde ut mig. Tåget gick ganska
långsamt genom hela den labyrint av spår och
sidospår, som slingrar sig på godsbangården. Jag äntrade
tåget om igen och blev vräkt på nytt. Och den gången
måste jag ha en plats utanpå, ty det var ett
genomgående godståg och alla dörrar voro låsta och
förseglade.

Andra gången jag blev vräkt, höll bromsaren ett
litet föredrag för mig. Han upplyste mig om att jag
satte mitt liv på spel, att detta godståg gick fort. Jag
upplyste honom i min tur att jag var van vid att själv
gå fort, men det tjänade ingenting till. Han sade att
han alldeles icke kunde tillåta mig alt begå
självmord, och jag blev vräkt. Men jag högg tåget för
tredje gången och kom in mellan bufferterna. Det
var de magraste jag någonsin sett — jag menar inte
bufferterna, utan järnbalkarna som gå tvärsöver
ändarna på godsvagnarna, alldeles ovanför bufferterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free