- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
180

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan om gatan. Jag hoppades att det icke var en
stenmur eller en telegrafstolpe. Och just då stötte jag
emot någonting. O fasa! Jag såg det i samma
ögonblick som olyckan skulle ske — det var en
poliskonstapel som stod där i mörkret! Vi ramlade omkull
tillsammans och rullade om den ena gången efter den
andra. Ty den eländiga människan hade gripit tag i
mig i samma stund som vi tornade ihop, och han
klängde sig fast och ville icke släppa. Vi voro bägge
vimmelkantiga, och det var en märkvärdigt from och
beskedlig landstrykare lian höll fast, då han hadc
hämtat sig igen.

Om den mannen haft någon fantasi, borde han ha
trott att jag var en varelse från en annan planet — en
invånare från Mars som nyss hade kommit hit — ty i
mörkret kunde han icke ha sett mig hoppa av tåget.
Hans första ord till mig lydde också: »Varifrån
kommer ni?» Och hans nästa — innan jag ännu fått tid
att svara — voro: »Jag har lust att ta er med till po-

lisvaktkontoret.» Jag är övertygad om att det skedde
rent mekaniskt. Han var i själva verket en
godlijär-tad man. Ty sedan jag hade berättat en historia för
honom och hjälpt honom borsta dammet av sina
kläder, gav han mig uppskov till nästa godståg — men
då måste jag lova att ge mig av. Jag betingade mig
likväl två saker. För det första skulle tåget vara ett
som gick österut — och för det andra skulle det icke
vara ett genomgående snälltåg med alla dörrar
förseglade och låsta. Det gick lian in på — och på grund
av »fredstraktaten i Bristol» slapp jag att bli fast.

Jag kommer ihåg ännu en natt i samma trakt, då
jag var nära att törna ihop med en annan polis. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free