- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
181

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag gjort det, skulle han alldeles säkert ha blivit
hoppressad som en kikare, ty jag kom farande genom
luften utan något att hålla mig i, och med ett par andra
griphumrar på språng efter mig, beredda att slå klorna
i min värda person. Saken var den att jag en tid hade
haft logis hos en hyrkusk i Washington, där jag hade
en spilta och en massa hästfiltar till min disposition.
Som vederlag för dessa storartade förmåner skötte jag
varje morgon om ett antal hästar. Jag hadc kanske
varit där ännu, om icke polisen hade kommit emellan.

En kväll vid niotiden kom jag tillbaka till stallet för
att gå till ro, och där fann jag en massa negrer i full
fart med något hasardspel. Det hadc varit marknad
den dagen, och alla negrerna voro sladda vid kassa.
Stallet hade ingång från två olika gator. Jag kom in
genom stora ingången, gick igenom kontoret och nedåt
den smala gången mellan de bägge spiltraderna, som
sträckte sig utåt byggningens licla längd och hadc
utgång till den andra gatan. Mitt i gången, under en
tänd gaslåga och mellan de bägge hästraderna, hadc
ungefär fyrtio negrer slagit sig ned. Jag ställde mig
hos dem och såg på. Jag var totalt utan pengar och
kunde således icke deltaga i spelet. Den negern som
höll bank satt och passade hela tiden, fastän han gott
kunnat säga något och ta insatsen, men han frestade
oupphörligt lyckan, och varje gång han passade
fördubblades insatsen. Det låg en massa pengar
framför dem och spänningen var stor. För varje gång
negern passade blev det allt mindre utsikt till att han
skulle ha samma tur nästa gång. Spänningen var
oerhörd — och i detsamma bullade det våldsamt på de
stora dörrarna utåt den mindre trafikerade gatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free