- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
184

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nomblöt inpå bara kroppen — lika våt som om jag
hade fallit i vattnet ur en båt.

Tåget rullade in i Baltimore. Som skick och bruk
är i österns stora städer, gick banan lägre än gatan,
på bottnen av en djup ränna. När tåget körde in
på den upplysta stationen, gjorde jag mig så liten som
möjligL på min blindvagn. Men där stod en
polisbetjänt som fick se mig, och han tog sig för att förfölja
mig. Ett par andra slölo sig till honom. Jag hadc
hunnit förbi stationen och sprang utmed spåret. Jag
var som i en fälla. På bägge sidorna hadc jag rännans
branta väggar — och försökte jag komma uppför dem
och det misslyckades, visste jag att jag skulle falla i
händerna på polisen. Jag sprang och sprang, och hela
tiden studerade jag de där väggarna för att möjligen
få tag i ett ställe där jag kunde klättra upp. Till sist
fann jag verkligen ett sådant. Jag hadc nyss förut
passerat en bro, där en gala gick över rännan. På
händer och lotter kröp jag uppför den branta väggen,
och de tre poliserna följde efter på samma sätt.

Då jag kom upp befann jag mig pä en obebyggd
tomt. Pä ena sidan var en låg mur som skilde den från
gatan. Jag hade icke tid att anställa några
undersökningar. De tre voro mig i hälarna. Jag rusade
bort till muren och tog ett hopp över den. Och där
möttes jag av den största överraskning jag haft i mitt
liv. Man antar vanligen att en mur skall vara lika hög
pä bägge sidor. Men så förhöll det sig icke med denna.
Den obebyggda tomten låg myckel högre än gatan för
övrigt. På min sida var muren helt låg, men på den
andra — ja, då jag med full fart kom farande över
muren, var det som om jag hadc störtat ner i en avgrund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free