Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, en så’n vinter ...
— Men snart kommer våren, sade andra
uppmuntrande.
— O nej då, aldrig kommer våren, sade
de klenmodiga och tittade på himlen som ständigt
hängde grå över deras huvuden.
Man hade slutat att tro på våren, man hade
nästan glömt bort hur det då såg ut, ty det
var så länge sedan man sett en blå himmel och
ett grönt stycke jord.
Och Simon stod inne i smedjan, vid det
sotiga fönstret och tittade ut. Han såg en
gråröd brandgavel framför sig. Höjde han blicken
såg han den grå himlen längst upp mot
brandgavelns kant och sänkte han den såg han den
smutsiga gårdsplanen framför sig. Det var allt
och det hade han sett under månader.
Ofta hade han stått vid fönstret med
blickarna riktade mot himlen för att se efter
om molnslöjan icke skulle brista någon gång,
om himlen icke skulle blåna och om solen icke
för ett ögonblick åtminstone skulle titta fram ...
Men molnen hängde evigt ogenomträngliga
över taken och av solen syntes aldrig spår. Det
var och förblev vinter.
Och ändå blevo dagarna längre,
vårdagjämningen hade man för länge sedan skridit
över och solen löpte i Oxens tecken.
Men snön föll och våren kom visst aldrig ...
Simon var utledsen på alltihop, och beslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
