Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, jamensan de ä’ allt som manna för
Israels barn, sade en annan med den föregåendes
välbehag.
Jonas sväljde tyst ner sina klunkar, blängde
ilsket på sin maskin och ställde ifrån sig flaskan.
Brännvinet kunde icke göra Jonas glad. Det
var tvärtom som varje skvätt han fick i sig
ökade hans ursinne och maskinhat
Men gång på gång satte han flaskan till
munnen, drack och svor. Och till sist löstes
hans tungas band.
— Vi maskiner, sade han och knöt handen
mot maskinen. Vi gå här och dilla, och tro oss
vara människor. Men det är lögn, för vi äro
maskiner, blod- och köttmaskiner som tjäna som
slavar åt de där stålmaskinerna som skräna och
dundra därborta.
— Är det inte sant? vände han sig mot
kamraterna, som med förvåning sågo Jonas och
hans stigande ilska. En del svarade jakande för
husfridens skull, men andra åter skrattade och
sköljde ned skrattet med brännvin medan de
makade sig undan för Jonas våldsamma gester.
Jonas talade sig het, ögonen kröpo ilsket
fram ur sina hålor, ansiktet var blodrött och
håret hade nästan rest sig på hans huvud.
Men efter en stund slutade han, sedan han
förbannat alla maskiner, järn- och blodmaskiner,
sig själv och hela världen.
Sedan satte han sig ned och stirrade mol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
