Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade det skymma över slätten, vinden tystnade,
fjärilarna försvunno, och stora skuggor liksom
kröpo fram ur marken och omgåvo honom. Men
pojken fortsatte ändock i mörkret, fast han
knappast kunde se en hand framför sig.
Men det värkte i hans ben, och blåsor hade
han på fotterna, tungt var det att andas, ty
vägen började att stiga uppåt. Efter mörkrets
inbrott hade han nått till bergets fot, och nu
hade han nog den värsta biten kvar.
Ett ögonblick funderade han på att vila sig
ett slag, men så tyckte han sig icke ha tid till
det, ty han ville nå fram till sitt mål så snart
som möjligt.
— Till sagans rike skall jag gå, sade han
beslutsamt för att liksom ingiva sig själv mod
och kraft att fortsätta.
Efter en stund såg han ett sken lysa i
mörkret på berget som reste sig över honom.
— Det är ljuset i sagans slott, sade han
och blev glad. Och snart är jag framme.
Och han fortsatte.
Där uppe i de gyllene salarna bor glädjens
ljusa feer. Där få de hungriga stilla sin hunger
med rätter, dukade på guldtallrikar, och den
törstige får släcka sin törst med viner i
gnistrande diamantglas, sedan sagans prinsessa
kredensat drycken; den trötte får slumra in
i en bädd af ejderdun för att slå upp ögonen
7. — En förrädare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
