Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gick Sven till Maria.
— Ska vi två gifta oss? sade han.
— Ja, det ska vi, sade Maria och slog armen
om halsen på Sven.
Då blev Sven så underligt stilla invärtes, att
han knappast kunde röra sig, utan stod alldeles
stilla och tittade i marken.
Men lycklig kände han sig.
— Äsch, du kan ju inte vara gift, sade hon
och släppte hans hals.
— Det kan väl du lära mig, sade Sven och
såg bedjande på Maria.
— O, vad du är dum, sade hon och skrattade
och klappade i händerna, och alla de andra
barnen med.
— Varför kan du inte lära mig? sade Sven
och blev riktigt ledsen.
— Nej, för det kan alla gossar förut, sade
hon.
Det förstod inte Sven.
— Så här ska du göra, sade Maria och
slog armarna om halsen på honom än en gång,
och kysste honom under höga jubelskratt.
Då förstod Sven hur han skulle göra, och
så tänkte han: Tänk att det är så lätt att vara
gift och ändå säger alla gamla människor att det
är det värsta som finns på jorden.
Så var Sven gift med Maria hela dagen, de
lekte och kysstes och aldrig tyckte Sven att han
haft så roligt som denna dag. Det var som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
