Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få något bord, ty de voro alla upptagna.
Det vore kanske så gott att vända, tänkte Sven,
förbryllad av allt oväsen omkring sig.
Maria var dock inte alls bortkommen. Hon
gick spanande före fram genom gångarna, och
Sven hade bara att följa henne. Det förvånade
honom att hon hade så många bekanta här, ty
åt alla håll hälsade hon och nickade uppåt
läktarna och nedåt salen ... Och alla som hon
hälsade på voro unga män och unga damer, som
voro så förfärligt vackra att det var en lust att
se på dem.
Äntligen fingo de ett bord.
— Ska vi ha punsch? frågade Maria.
— Ja, sade Sven.
Och så kom det in.
Punschen smakade bra, tyckte Sven, ty den
var söt och gjorde honom så underligt glad
till sinnes. Han satt tyst ännu en stund och
sade endast skål när hon sade skål.
Men han tänkte så här: — Jag älskar Maria,
och när jag förtjänar mycket pengar, skall jag
gifta mig med henne om hon vill ha mig.
Och Maria tänkte så här, medan hon sökte
hans fot med sin: — Att han fortfarande ska vara
så blyg, att han inte kan säga något ... Kanske
han inte har några pengar på sig, stackarn ...
Då Sven kände hennes lilla fot mot sin,
klack det till i hjärttrakten, och han tänkte: —
Hon håller säkert av mig, annars skulle hon inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
