Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
botanisternes hyddor. — Det är icke underligt att sinne för
naturforskning vaknade hos en yngling, som tillbragt sin
barndomstid i Qvickjock. Denna trakt har blifvit kallad nordens
paradis, och det icke utan skäl. Naturen derstädes på en gång
öfverväldigar och upplyfter genom sin storhet. Men det stora
har förenat sig med det leende. De väldiga fjällspetsarne, de
dels storartade, dels täcka vattenfallen de många holmarne
med sin friska grönska, de af bugtande stränder omslutna
vattnen, den omväxling, som öfverallt möter i denna nejd, gör
densamma till en af de skönaste i norden. Det torde få antagas,
att hos en sådan natur finnes en icke ringa impuls för ett
vetenskapligt anlag, sådant det förefans hos Læstadius, att
vända sig till naturens studium. Men det fans en annan
omständighet, som i vida högre grad var egnad att rikta hans
håg till botanisk forskning. Det är icke blott för sin skönhet
Qvickjock utmärker sig. Der finnes en vegetationens rikedom,
som ingen så nordligt belägen trakt i hela verlden torde hafva
att uppvisa. Det är helt naturligt, att Læstadius med sitt
forskningsbegär ville göra sig bekant med den sida af
naturen, som redan för gossens blick framträdde i sådan rikedom
i en trakt, der man i anseende till dess läge eljest hade haft
anledning att vänta något torftigt i detta hänseende under allt
det storartade och omväxlande i landets konfiguration.
Tvifvelsutan har den undersköna Qvickjocksdalens rika flora
mäktigast af allt bidragit att locka Læstadius till att egna sig åt
den vetenskap, som har den vegetativa verlden till sitt
föremål. Denna håg synes under hans gymnasiitid hafva gjort sig
mycket märkbart gällande. Om nu den böjelse, som han hade
för denna gren af naturforskningen, var uppblandad med icke
så ringa egennytta och äregirighet, så lärer det väl icke vara
något förvånande, då han enligt sin egen bekännelse lefde utan
någon lefvande tro och således saknade andeligt lif. Men det
sätt, hvarpå han lade fram sina motiv i ungdomen, sedan denna
tid låg bakom honom såsom ett aflägset fordom och en annan
ålder och andra vuer kommit lifvet att framträda i ett annat
ljus, det bevisar ärligheten af hans uppträdande, redligheten
af hans sträfvande. Læstadius var icke sällan under de senare
åren skoningslös emot andra, och det var oftare lagens högsta
skärpa än evangelii ljufliga mildhet, som låg på hans läppar.
Det måste derföre göra ett godt intryck på hvarje sanningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
