Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjliggjorde hans uppträdande som andlig reformator i
praktisk betydelse för icke blott den församling, der han sjelf var
pastor, utan för många andra, och vill man se förhållandet i
den dager, som återkastas från hans egen uppfattning af
detsamma, så behöfver man endast läsa följande i hans
egenhändiga lefvernesbeskrifning förekommande ord: «År 1832
insjuknade förf. i nervfeber; det såg ut, som skulle sjukdomen
taga en elak utgång. Förf. hade redan på femte veckan
uppgifvit allt hopp om räddning: sjukdomen höll sig mest i
bröstet, men hufvudet var redigt. Här föresväfvade åtskilliga
tankar både på det framfarna och det tillkommande; men
ingen fruktan för döden infann sig. Förf. tycktes för egen
del vara beredd att fara hädan; endast bekymret om det
efterlemnade plågade honom mest. Hvad kunde detta betyda?
Förf. har alltid trott Gud om godt: han har alltid haft den
öfvertygelsen, att Gud drager försorg om detta lifvets
uppehälle; men nu skulle denna tro på Guds försyn svigta, när
den som mest behöfdes; men den andeliga tron tycktes icke
svigta. Hvad kunde det betyda? Såvida en kristen får hafva
något bekymmer om sina barn och anhöriga på sin dödssäng,
enligt frälsarens eget exempel: qvinna, se din son, så borde
detta bekymmer hafva varit mera andeligt än lekamligt.
Försummad barnauppfostran förekom endast som ett kraf att
tukta en odygdig pojke, som hoppade i rummet och var
odygdig: försummad själavård föresväfvade äfven såsom en dunkel
aning om ansvar. Förf. tyckte sig ingalunda ha kunnat uppfylla
det ansvarsfulla kallet; men ingen samvetförebråelse eljest för
de många ungdomssynder, som blifvit begångna; hvart hade
de tagit vägen, och när hade de blifvit förlåtna? — Men tiden
var icke kommen för den eviga skilsmessan från jorden: det
var ännu en liten tid öfrig; och denna dyrbara tid hade nu
bort bättre användas till egen och andras förbättring.
Visserligen skärptes predikningarna något efter tillfrisknandet, men
det var icke tillräckligt skarpt för att åstadkomma någon
helsosam verkan på åhörarena. Bränvinsfloden tilltog:
krögarena blefvo allt mer och mer tilltagsna: fattigpersonalen
ökades: målen vid tingen ökades äfven, men förf. hade ingen
kraft att motverka förderfvet, så länge som bränvinsförbud
ännu icke kommit, och dessutom, huru kunde förf. verka för
den allmänna förbättringen, då förf. ännu icke afsagt sig allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
